KALLA: Umea univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
H=-g d. 8 Mars 1840
Dyraste Broder! matte Den HemGonnas Anda omsvaéfva oss och Spri¬
da tröst och lugna de oroliga Hjertan. Tack af hela min själ
för Dit sista Kära besök, det kom hem hit med sama bud: som mit
gick af till dig - jag är så inquiette innan Du hinder få den
så kan Du tro mig vara den otacksamaste På Jorden och din Kallaste
Wan! - och kan ingen utom Dina kära Hulda Barn lifligare dela
Din Smärta än Din gamla Hanna! - Gud! Hvilken vän har Hon ej
mistat! - - - Jag hisnar och Drar efter andan vid tanken dar
pa - ja, Huru gerna ville jag icke anse det som En Ryslig Dröm ¬
men då står ju den Jernhårda obevekliga värkligheten för Min
Syn = och Smärtan vill qväfva min Andedräckt - Endast Du och Dina
Barn kunna lindra Min Smärta! Mina tårar blandas med Dina - Och
Grafven är mit enda Hopp! - Du! Min Alsk. vän kan väl vara mit
Wittne - att Mina tårar äro rättvisa - och att få här på Jorden
har egt en sådan vän jag
Äfven jag har nu läst och blädrat i de Dyrbara Minnena efter
Henne - och då tycker jag det är omöjligt att Hon kan vara hän¬
gången - och ingenting kan då lugna mig mera än då jag läser
något som hänsyftar bortom grafven och återseendet —- jag bar
ju äfven Denna Dyrbara pant af Herrens,ja - äfven Din trogna
wänskap - om Återseendet - nu uti Evigheten - men Gudar vet om
ej Åren - och Ställningar och förhållanden kallnat Hennes Hjerta
för Din arma Hanna! - eller skall jag då wi åter mötas finna
Min Ungdomliga Wän åter, mig så tillgifven som i våra Rosen år
Då Du lärde känna Henne - och vant Hennes Hjerta? - Hvad säger
Du om Det Min Älskade Broder? - lika varmt klappar mit Hjerta
för Henne ja, jag känner det nu med Dubbel styrka. - Ack, hvad
jag nu hade mycket att orda åt Henne - ja hvad talar vid Henne
men svaren —- - - svaren De ute blir. - - - men går an så länge
Du kan Svara, Ni voro ju et! - - - och Du kände Henne nu så väl
- som jag i vår ungdom. Nu hade jag så mycket orda om —- Det
gläder mig Dock att Du ämnar utgifva Hennes arbeten - men huru
skall jag veta hvad Du har - och Hvad som möjeligen skulle kunna
finnas här som
Wore i Dina händer - det är säkert mer än litet - om ej - några
verser i bref - som aro mycket enteresanta - och som wore vist
min Stalthet, och min fréjd Om De finge införas - men huru skall