Page 12 [12]
OCR
11 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling H=g de: 1 Mars 1840 Älskade Wärderade Broder! Med innerlig rörelse och tacksamhet har jag åter emotagit dit sista och De föregående Brefven med alt - Hjert-påkostaride = och skönt De innehållit - ja jag tackar Dig så innerligt sa systerligt for alt - alt! den gode Guden må endast veta huru Du i all smärta så noga kommit ihåg alt som måst rört och legat oss om hjertat - och i alla Dina bestyr ej glömt något som, jag önskat veta - Om Wår Förklarade Engel Det första som lugnade min Själ - var Din godhet att låta Henne ligga i Sin Säng! Tack, Du ädle Hulda wän för denna Wälgerning - och att Hon ej begrafdes lefvande - att jag kan vara trygg - där uti Gud välsigne Dig som hugnade mig där med. Det tycks på dit bref som Du ej fådt mera från oss än det lilla brefvet i Fru Stranbergs men jag skref - förmodeligen utan Stort Sammanhang - samma Dag Sorge Posten kom. Louise lag Sjuk - och jag kom in med Wäskan triumferande, ty den var sa full och innan jag laste upp den - lyfte den Högt upp och sade: - "Se moster, hvad bref Wi Wi få i dag!" - och så öppnade jag Wäskan, och Hela Sorge Posten - tillika med Dit första Dyra vedermäle på Din Hulda Wänskap vid Den Älskade Engelens Säng - alt kom i mina händer och jag blef et ögonblick - aldeles medvetslös - men Ögonblicket där på föll alt ur min hand ned i knät - och jag ropade till: Herre Jesus, Hon är Död! - Den välkända Stilen - och lilla Ellet i Sigillet, som så ofta glädt min Själ - kunde ej bedraga - Där, stod det oåterkallerligt i Sin Svarta Sorgedrägt! - Och, nu må et täckkelse falla öfver Hvad detta hjerta lidit - endast Dit - och Edra Barns Hjertan har delat mina känslor! - Fa har val och i lifvet Egt en sådan Wän som Din Hannal - men Dyre Älskade Broder ~ Wi har ej förlorat Henne! Nej - Hon är ej Död - Endast som Du sade: "endast skalet af Engelen Sofver" - fri från Jordlifvets fjettrar Hoppas jag den Forklarade Anden om gifver oss alla - och wi kan se och tala till Henne - men Svaret? - det Drdéjer - wåra egna Hjertan för tyda det! Wet Du ej huru illa jag slog mig Nyårs Dagen Baklenges - blef kastad uti en Hambolpolska af Mamsell Bergstedt som gaf första knuffen till Unga Bedoir (som dansade med mig) och han gaf den åter till mig och släpte i det samma och så som en Canon kula blef jag slungad öfver halfva golfvet och nacken tog mot Fortipiano först och
