Sida 12 [12]
11
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
H=g de: 1 Mars 1840
Älskade Wärderade Broder!
Med innerlig rörelse och tacksamhet har jag åter emotagit ¬
dit sista och De föregående Brefven med alt - Hjert-påkostaride
= och skönt De innehållit - ja jag tackar Dig så innerligt ¬
sa systerligt for alt - alt! den gode Guden må endast veta
huru Du i all smärta så noga kommit ihåg alt som måst rört och
legat oss om hjertat - och i alla Dina bestyr ej glömt något
som, jag önskat veta - Om Wår Förklarade Engel Det första som
lugnade min Själ - var Din godhet att låta Henne ligga i Sin
Säng! Tack, Du ädle Hulda wän för denna Wälgerning - och att
Hon ej begrafdes lefvande - att jag kan vara trygg - där uti ¬
Gud välsigne Dig som hugnade mig där med. Det tycks på dit bref
som Du ej fådt mera från oss än det lilla brefvet i Fru Stran¬
bergs men jag skref - förmodeligen utan Stort Sammanhang - samma
Dag Sorge Posten kom. Louise lag Sjuk - och jag kom in med Wäs¬
kan triumferande, ty den var sa full och innan jag laste upp
den - lyfte den Högt upp och sade: - "Se moster, hvad bref Wi
Wi få i dag!" - och så öppnade jag Wäskan, och Hela Sorge Posten
- tillika med Dit första Dyra vedermäle på Din Hulda Wänskap vid
Den Älskade Engelens Säng - alt kom i mina händer och jag blef
et ögonblick - aldeles medvetslös - men Ögonblicket där på föll
alt ur min hand ned i knät - och jag ropade till: Herre Jesus,
Hon är Död! - Den välkända Stilen - och lilla Ellet i Sigillet,
som så ofta glädt min Själ - kunde ej bedraga - Där, stod det
oåterkallerligt i Sin Svarta Sorgedrägt! - Och, nu må et täck¬
kelse falla öfver Hvad detta hjerta lidit - endast Dit - och
Edra Barns Hjertan har delat mina känslor! - Fa har val och i
lifvet Egt en sådan Wän som Din Hannal - men Dyre Älskade Broder
~ Wi har ej förlorat Henne! Nej - Hon är ej Död - Endast som
Du sade: "endast skalet af Engelen Sofver" - fri från Jord¬
lifvets fjettrar Hoppas jag den Forklarade Anden om gifver oss
alla - och wi kan se och tala till Henne - men Svaret? - det
Drdéjer - wåra egna Hjertan för tyda det! Wet Du ej huru illa
jag slog mig Nyårs Dagen Baklenges - blef kastad uti en Hambol¬
polska af Mamsell Bergstedt som gaf första knuffen till Unga
Bedoir (som dansade med mig) och han gaf den åter till mig och
släpte i det samma och så som en Canon kula blef jag slungad
öfver halfva golfvet och nacken tog mot Fortipiano först och