Sida 10 [10]
OCR
S.1 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Fannys Graf Nyss aftonsolen:Sista strålen sänkte. På Ume-Elfvens strand och bådar midnat. Och i qvarblefna Makens qvalda hjerta Så månget minne Smärtan igenkallar Då ögat hvilar på den tysta Kullen Därunder Fanny lades uti mullen. Hvi står Du där, min Sorgsna vän, Så ensam I skymningen och lyss pa Löfvens susning Då endast nattens Föglar, ännu vaka Och Himlen Sjelf till hvilan sänkt förlåten? Hvi tillrar tåren ned från bleka kinden likt daggen från det blad som rörs af vind Hvem skall förmå ditt Sjuka hjerta läka Och lindra saknaden, och tända hoppet Att smärtan der ej glöder oupphörligt, Till dess att Dödens is utsläcker branden? - Lyft ögat upp! Se der en Dufva sväfva Och låt af Hoppets känsla hjertat bäfva. Hon sändes Dig i från Din hulda maka, Som icke kunde se att Du så sörjer, Och sade så till Dufvan, mildt harmoniskt "Gå Du, och blif för Honom hvad jag varit! Min kärlek skall Då följa Eder alla Och Eder väg åt Gud jag vill befalla." Och Dufvans mildhet gläder Sorgsna hjertat. - Du ännu Fannys ton-klang tror dig höra Med tröste-Engeln vid Din sida vandrar Du Du styrkt kring kullen - tåren än i ögat strålar, Och sälla anden uti Löfven Susar Och med sitt hulda bifall Er förtjusar.
