OCR Output

S.1

Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevväxling

Fannys Graf
Nyss aftonsolen:Sista strålen sänkte.
På Ume-Elfvens strand och bådar midnat.
Och i qvarblefna Makens qvalda hjerta
Så månget minne Smärtan igenkallar
Då ögat hvilar på den tysta Kullen

Därunder Fanny lades uti mullen.

Hvi står Du där, min Sorgsna vän, Så ensam

I skymningen och lyss pa Löfvens susning

Då endast nattens Föglar, ännu vaka

Och Himlen Sjelf till hvilan sänkt förlåten?
Hvi tillrar tåren ned från bleka kinden

likt daggen från det blad som rörs af vind

Hvem skall förmå ditt Sjuka hjerta läka
Och lindra saknaden, och tända hoppet

Att smärtan der ej glöder oupphörligt,
Till dess att Dödens is utsläcker branden?
- Lyft ögat upp! Se der en Dufva sväfva
Och låt af Hoppets känsla hjertat bäfva.

Hon sändes Dig i från Din hulda maka,

Som icke kunde se att Du så sörjer,

Och sade så till Dufvan, mildt harmoniskt
"Gå Du, och blif för Honom hvad jag varit!
Min kärlek skall Då följa Eder alla

Och Eder väg åt Gud jag vill befalla."

Och Dufvans mildhet gläder Sorgsna hjertat.

- Du ännu Fannys ton-klang tror dig höra ¬

Med tröste-Engeln vid Din sida vandrar Du

Du styrkt kring kullen - tåren än i ögat strålar,
Och sälla anden uti Löfven Susar

Och med sitt hulda bifall Er förtjusar.