Sida 5 [5]
OCR
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Du under - Gud uppehålle Och bevare Dig för oss alla Dina Barn. Och Du får väl ej nu aldeles förgeta Dina armlingar här, tills wi äro så lyckliga för wilan! Huru god var Du ej som i Sommras kom - Endast Gud var det som ingaf Dig det - till lindring och tröst att vi en gång till fick treffas. Ack, Hvilket nyår börjat för oss - alla - Hon ensam är lycklig - den enda trösten blödande Hjertan ega. Nyårs Dagen var vi bjudna till Patrons i Byn - Ungdomen dansade - wi äldre Spete Bosten - sent på afton sedan vi ätit bjöd = Robert Bedvir upp mig på På en Hambopolska - den enda jag Dan. det gick bra att börja med - och et tu tre fick jag en sådan knuff och gossen släpte mig i det samma, att jag flög baklenges öfver golvet och slog Nacken så i Fortepiano att det gaf till som en Canonskått - sa långt kende jag - så låg jag raklång under det och alla trodde jag var Död! -— Ack - då hade jag undgott mycken smärta - då hade vi redan mötts men i förmaket fick jag sans igen Och efter Badningen Blodiglen - Droppar - och Laxatifver kom jag mig före men En Ryslig hufvudvärk öfver gässen Har jag quar - och yrhet - Så mine - syn- och tankeförmåga äro slappa - men Smärtan i Hjertat och Hjerna har nu Din arma syster Hälsa Dina Barn så varmt så innerligt - Louse ligger nu åter Sjuk i sin gamla plåga - Hon delar samma kenslor med mig i smärta och deltagande - Carin har äfven gråtit Ant i marg: med oss. - Då Du får tid skrif någon gång är Du s.3 god mot Din Sörjande deltagande vän Hanna. Mina ögon äro så förstörda med att jag Ej kan något - och så matt —- Ack, söta Du sörg ej så mycket Hon lefvar! Jag borde nu skrifva Alla Dina Älskade Barn men förmår Det ej Måsten i hufvud och Hjerta neka mig Gud med oss alla. jag säger som Du jag vet det ännu ej! och Dock står det Der Din smärta all tycker öfverbevisa mig att Hon är Borta! Gud
