Sida 5 [5]
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
Du under - Gud uppehålle Och bevare Dig för oss alla Dina Barn.
Och Du får väl ej nu aldeles förgeta Dina armlingar här, tills
wi äro så lyckliga för wilan! ¬
Huru god var Du ej som i Sommras kom - Endast Gud var det som
ingaf Dig det - till lindring och tröst att vi en gång till fick
treffas. ¬
Ack, Hvilket nyår börjat för oss - alla - Hon ensam är lycklig
- den enda trösten blödande Hjertan ega. ¬
Nyårs Dagen var vi bjudna till Patrons i Byn - Ungdomen dansa¬
de - wi äldre Spete Bosten - sent på afton sedan vi ätit bjöd
= Robert Bedvir upp mig på
På en Hambopolska - den enda jag Dan. det gick bra att börja
med - och et tu tre fick jag en sådan knuff och gossen släpte
mig i det samma, att jag flög baklenges öfver golvet och slog
Nacken så i Fortepiano att det gaf till som en Canonskått - sa
långt kende jag - så låg jag raklång under det och alla trodde
jag var Död! -—
Ack - då hade jag undgott mycken smärta - då hade vi redan
mötts men i förmaket fick jag sans igen Och efter Badningen ¬
Blodiglen - Droppar - och Laxatifver kom jag mig före men En
Ryslig hufvudvärk öfver gässen Har jag quar - och yrhet - Så
mine - syn- och tankeförmåga äro slappa - men Smärtan i Hjertat
och Hjerna har nu Din arma syster
Hälsa Dina Barn så varmt så innerligt - Louse ligger nu åter
Sjuk i sin gamla plåga - Hon delar samma kenslor med mig i
smärta och deltagande - Carin har äfven gråtit
Ant i marg: med oss. - Då Du får tid skrif någon gång är Du
s.3
god mot Din Sörjande deltagande vän Hanna.
Mina ögon äro så förstörda med att jag Ej kan något - och så
matt —- Ack, söta Du sörg ej så mycket Hon lefvar!
Jag borde nu skrifva Alla Dina Älskade Barn men förmår Det ej ¬
Måsten i hufvud och Hjerta neka mig Gud med oss alla.
jag säger som Du jag vet det ännu ej! och Dock står det Der ¬
Din smärta all tycker öfverbevisa mig att Hon är Borta! Gud