Hannöberg d: 15 Jannuari 1840.
Dyre alskade Broder!
Hvad skall jag säga Dig! - hvad skall Jag saga Dig - som ej
Dit eget Hjerta wet forut? - Din - och Min Basta Wan har ofver¬
gifvit oss! - Nej - Hon - 4r blott i Synlig matto borta - och
Hennes Rena Forklarade Sjal - Hemgangen till ratta Fadershuset
~ och darifran Nedsvafvar Hennes Forklarade ande omkring Make
Barn och Wanner! —- Huru Fattig - och Jemmerlig ar nu ej Jorden
för Din gamla arma Syster Hanna! - - har star jag nu sa Jemer¬
lig så frid och mod lös - och ville dock så gerna - och ville
dock så gerna Sprida Lugn och frid till Dit blödande Hjerta.
Och Sjelf frid-lös hvad skall jag säga? - Hvad annat i vår grym¬
ma smarta - an Herren gaf - och Herren tog - Walsignat vare
Herrens Namn! ~ och om det kan väcka tröst att detta Hjerta
känner och Lider lika med Dig - emotag den då från mit varma
blödande Hjerta! - i den bistra
Smärtan - var det dock så ljuft att få det från Din kära Dyra
hand - Tack Du trogne Alskande Broder! för båda Dina smärtas
djupa budskap - Tack —- för all ömhet all - all Huldhet mot den
Botgårna Engeln så - är då detta Dyra band då på Jorden löst
men i Himmelen - där - dar är det oförgeteligt samman fogat¬
Hon gick blott fridsök för ut att bereda oss rum! —- för två
timmar sedan kom alt på en gång - äfven Från Tehodor - den Arma
Älskande Gossen ännu viste Han ej af det hårda slaget - men Han
anade det! —- ja, Gud styrke hvarje blödande Hjerta som delar
denna oärsäteliga förlust - och som känner den lika bitter med
oss! - O! wilken Styrka egde ej Den förklarade som Skref i de
sista Stunderna sa skOnt - sa tréstrikt - Tack - Darfore Du
Hulde Omme wan, som vill medelning alt som ar Dig sa kart!
- Och - dA Du skref et bref fran Fred. - jag dare trodde det
ännu efter Döden Et bref kom Från wår saknade Älskade - men nu
var det Från Hennes Älskade Dotter. Kanske ändå - att då Du kom¬
mer i Hennes gömma
Någon börjad rad finns till den aflägsna Wännen? - för get ej
att se där efter Du, gode adle - nu ar Du mig annu Dyrbarare
än förr - den enda Halften af Henne som var mig Dyrbarast pa
Jorden - Gud Styre ~ Och uppehadlle Dig, i alla smartans Stun¬
der som förefalla! - och det var grufligt att Du nu ar ensamm