OCR
5.1 s.2 212 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Goda Pappa! Tack basta Pappa som åter gladde mig med bref. Och likaledes hjertlig tack för det Pappa nu rengerat till Det bästa för min skuld till Consestorium. Men en sak sätter mig i förvåning och ger mig misstankar att något misstag egt rum. Icke har min Georg tagit in någon uppbörd som han icke återställt Consestorium, det vet jag med visso. Ty sista året sade han ifrån sig allt bestyr med Consistorie angelägenheter. Således måste det vara någon eller några som ej betalt in räntorna, och Consistorium ändå förmodar att så skett. En sådan skuld kan jag icke erkänna utan att de visa mig några bevis för sin fordran. Hade detta egt rum så skulle han talat om det för mig. Emedlertid kan jag ej förstå huru de kunna fordra Pappa utan att hafva skickat någon räkning till Sterbhuset. Jag vill innerligen be Pappa att taga reda på detta ifall ej Pappa hälldre vill att jag gör det sjelf till exempel genom Östling. | Pappa skall veta att det förefaller mig så otroligt just derföre att Georg alldrig brukade uppskjuta med något som skulle vara inom viss tid. Pappa kan ju inte bli ledsen på mig för det jag betfiflar Consistorii uppgift, det ville jag ej, men det kan ju ej vara obilligt att få räkning på hvad man vore skyldig. Hvad Fornander beträffar så var det likaväl Tunforss som Palmquist som hade gifvit borgen. Och han var ingalunda böjd att betala något utan han skulle enskildt gjort lagsökning om ej fattigstyrelsen gjort det. Ty just när jag tillbjöd mig att betala min andel - ehuru Tunforss tänkte lagsöka honom för sin, emedan han som jag blefvo fordrande, så vände de sig ifrån oss till Fornander mig ovetande derföre att de funno det orätt att jag såsom behöfvande Enka skulle måsta uppoffra något. Men emedlertid har jag skrifvit till honom i denna vecka, och sagt honom att jag var oskyldig och ovetånde till deras åtgärder dess mera som jag hade sagt dem att jag villigt betalte. Hufverberg som är Godeman här i huset och är med fv. Styrelsen, han står så på mitt bästa och är dertill en godhjertad karl, han sade sedan åt mig att just när jag yttrade min önskan att vara Fornander till denna tjenst, till hvilken jag fann mig skyldig i anseende till det vänskapsfulla förhållande jag varit med huset,