Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
Goda Pappa!
Tack basta Pappa som åter gladde mig med bref. Och likaledes
hjertlig tack för det Pappa nu rengerat till Det bästa för min
skuld till Consestorium. Men en sak sätter mig i förvåning och ger
mig misstankar att något misstag egt rum. Icke har min Georg tagit
in någon uppbörd som han icke återställt Consestorium, det vet jag
med visso. Ty sista året sade han ifrån sig allt bestyr med Con¬
sistorie angelägenheter. Således måste det vara någon eller några
som ej betalt in räntorna, och Consistorium ändå förmodar att så
skett. En sådan skuld kan jag icke erkänna utan att de visa mig
några bevis för sin fordran. Hade detta egt rum så skulle
han talat om det för mig. Emedlertid kan jag ej förstå huru de
kunna fordra Pappa utan att hafva skickat någon räkning till Sterb¬
huset. Jag vill innerligen be Pappa att taga reda på detta ifall
ej Pappa hälldre vill att jag gör det sjelf till exempel genom
Östling. |
Pappa skall veta att det förefaller mig så otroligt just der¬
före att Georg alldrig brukade uppskjuta med något som skulle vara
inom viss tid. Pappa kan ju inte bli ledsen på mig för det jag be¬
tfiflar Consistorii uppgift, det ville jag ej, men det kan ju ej
vara obilligt att få räkning på hvad man vore skyldig.
Hvad Fornander beträffar så var det likaväl Tunforss som Palm¬
quist som hade gifvit borgen. Och han var ingalunda böjd att be¬
tala något utan han skulle enskildt gjort lagsökning om ej fattig¬
styrelsen gjort det. Ty just
när jag tillbjöd mig att betala min andel - ehuru Tunforss tänkte
lagsöka honom för sin, emedan han som jag blefvo fordrande, så
vände de sig ifrån oss till Fornander mig ovetande derföre att de
funno det orätt att jag såsom behöfvande Enka skulle måsta uppoffra
något. Men emedlertid har jag skrifvit till honom i denna vecka,
och sagt honom att jag var oskyldig och ovetånde till deras åt¬
gärder dess mera som jag hade sagt dem att jag villigt betalte.
Hufverberg som är Godeman här i huset och är med fv. Styrelsen,
han står så på mitt bästa och är dertill en godhjertad karl, han
sade sedan åt mig att just när jag yttrade min önskan att vara
Fornander till denna tjenst, till hvilken jag fann mig skyldig i
anseende till det vänskapsfulla förhållande jag varit med huset,