OCR
s.1 s.2 73 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevvaxling Efter skiljsmassan fran hem och fGdelsebygd den 25 aug. 1847 Till mina älskade Föräldrar! Lange riktades mina blickar mot Ume brygga for att urskilja det älskade föremål som slutligen förlorade sig bland mängden. Detta var min Far. Jag hade redan sagt det sista afskedet till min Syster och Insp. Gistrand hvilkas afresa jag åsåg med dyster håg och sorgligt sinne. Codt gjorde att se de många vännerna på stranden nicka sina vänliga Farväl och höra det mägtiga hurra af bekanta röster. Om jag ej bedrar mig så var det Insp. Svedmark som dertill gaf signalen. Allt efter vi skredo förbi stränderna, sågo vi små grupper på ömse sidor elfven viftande med näsdukar och hattar. Sista farvälet af Umevännerna var vid residenset. Der stodo de på en kulle, stora och små oupphörligt vinkande med hvita näsdukar så länge vi sågo en skymt af lif derifrån. Jag kände mera tyngd i hjertat än jag föreställt mig vid denna skiljsmässa. Först från hemmet, min Mor och hennes omgifning, samt vännerna på backen, sist från Far och Syster och ändtligen från Umestrand. Det var en sönderslitande känsla att mista åsynen deraf. Stödet mot den arm som alltid blir och utgör min tröst och sällhet, stod jag med blicken i det längsta fästad på den allt mer och mer försvinnande hemstranden som slutligen tycktes sjunka i hafvet. Jag påminde mig lifligt den obeskrifliga njutning jag hade kännt, då jag 1842 om vårn återsåg det saknade Umeå; huru strålande det hopp som målades i min själ, huru innerlig min glädje och huru hjertlig och varm min längtan att anlända! En motsvarande känsla var nu rådande i mitt inre. Det var saknaden som föddes der och ville icke lemna mig. Aftonen var vacker och erbjöd oss njutningen att sitta uppe på däck; dock voro vi ej sena att hvar och en söker den efterlängtade hvilan. Fru Franzén blef min sängkamrat. Wi behöfde minsann hvila både till kropp och själ. Under natten blåste det något hvarföre många af passagerarna voro sjösjuka. Wi voro besvärade af en sängkamrat i öfra hytten som var ganska sjuk hela natten.