Sida 66 [66]
s.1
s.2
65
Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
d. 11 apr 1842
Hulde älskade Pappa!
Jag tackar ödmjukast för det vändligt välkomna brefvet och
penningarna till sista pensions-afgiften, för hvilka äfven Tan¬
te ber mig tacka, äfvensom handpenningarna som voro rätt nöd¬
vändiga, och ber jag nu min bäste Pappa vara god och om möjligt
med omgående post sända mera handp: Jag skall då jag kommer
till Hanöberg skrifva en ordentlig nota på hvad jag köpt under
tiden, och jag tror Pappa skall finna att jag ej slösat dermed,
ehuru jag emot min vilja har måst låna. (af Farbror och mina
kamr:) Likväl äro ej några drikspenningar ännu gifna med flera
oundvikliga utgifter.
För Pappas deltagande i min ömma förlust
den mäst älskade och värderade vän, tackar jag Pappa innerligen.
Det blef för mig en stor sorg, måtte Cud derigenom förbättra
mitt hjerta!
Med glädje ser jag af Pappas bref att alla varit friska der¬
hemma, men med bedröfvelse att Moster Södermarks helsa fortfar
att vara allt mera vacklande; ack, skall jag icke få min goda
Moster mer!
Sedan vi nu börjat att åter arbeta, har vi tagit igen skadan,
och derföre har jag grufligt brodtom. Sedan Fredr. Björkman res¬
te har Tante en ny mycket snäll GCuvenante Mams. Brewith som går
här förmiddagarna. Hon bor i Sala hos sin Mor. De hafva blott
varit här 2:ne år, men äro från Stockh: Vi läsa och tala fran¬
ska för henne hvari hon är mycket skicklig.
Den stora kragen är nära halfsydd. En stycke har jag äfven
målat i blott,
sepia och thurs, och har äfven fått undervisning i snabbmål¬
ning, eller rättare, orientalisk målning, af Fröken Forselles
från Finland som är hos sina slägtingar; jag har vist förr nämnt
henne. Hon är äfven så god och lär mig göra Ullgarnsblommor,
hvartill jag måste köpa mig sephirgarn. Tante är så god och
låter henne komma hit 2:ne gånger i veckan för vår skull.
Jag spelar nu overturen till Norma, och en af mina kamrater
basen till ett å quatre mains af Chérny.
Jag har det nöjet att dessa sista veckor ligga inne hos Tante.
Hennes sorg kan knapt förliknas med någons dock bär hon den