Sida 62 [62]
OCR
| S.2 61 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Sala d. 3 Mars 1842 Min goda Pappa! Ledsen var jag da jag emottog Pappas bref, och jag tyckte det var en behöflig tröst för mig att få det, som alltid är en njutning, tack Goda Pappa, för både bref och pengar! - men hvad har icke mitt hjerta lidit och skakats sedan, och är ännu upprördt, min bästa vän här, min älskade oersättliga Ämalia Rudb: ack en sådan vän som hon, hon har lemnat denna verlden, men är desto lyckligare i en annan, den rena själen! Pappa kan knapt föreställa sig henne, så mild så englaren, så ovanlig! hon var, och älskad af alla, och gick bort saknad och begråten, som min oförgältiga hulda Mamma. Hon hade mycket plågor, men var ej sjuk mer än en vecka. En gruflig värk i alla leder kunde hon ej röra sig, och jemrade sig förfärligt, hvilket var bra smärtsamt att höra då man ej heller kunde hjelpa henne, blott oupphörligt flytta benen, eller henne sjelf, ehuru hon ej tålte att man rörde henne, intet en gång att man kom med sängen, men lindrade litet, sedan det var gjort, 5:de dygnet vände sig sjukdom till feber, och inflamation i magen, som man sedan utrönt, och, morgonen derpå kl. 1 afled den älskade vännen. Jag var äfven närvarande den smärtsamma stunden. Hvad Tante Farbror och hennes syskon lida kan ej beskrifvas af den älskades bortgång. Under graföls bestyren, då det är trångt om rum, emedan likluckten är i tvenne rum, är jag hos min Goda Moster Ålström natt och dag, men är emellanåt der och hjelper till med söm hvad jag kan. Med mycken saknad såg jag förut af tidningarna att Landsh: Schmidt är död, i hvilken mången förlorade en vän och ett stöd. när blir han ersatt! Troligen reser Landshöfdingskan till Stockholm, hvilket äfven blir en mistning för Umeborna. Mitt sista bref mötte troligen Pappas, således har Pappa nu, blifvit underrättad om pensions afgifterna, samt huru länge jag får, för 50 R:dr Roald. quarstanna utom afräkningen af tvenne månader. Det vill säga att det blott är att sända 50 R:dr till, åt Tante. Äfven då med det samma skulle jag behöfva, ehuru det svider i mig under det jag begär af min Pappas godhet ännu mera handpengar. Till marknaden köpte jag åt Amalia, i stället för den tillämnade ringen ett nätt, mycket vackert skriftyg, för en R:dr banco, hvilket kostade mindre än guldarbetet på en hårring. Äfven
