Sida 62 [62]
|
S.2
61
Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
Sala d. 3 Mars 1842
Min goda Pappa!
Ledsen var jag da jag emottog Pappas bref, och jag tyckte det
var en behöflig tröst för mig att få det, som alltid är en njut¬
ning, tack Goda Pappa, för både bref och pengar! - men hvad har
icke mitt hjerta lidit och skakats sedan, och är ännu upprördt,
min bästa vän här, min älskade oersättliga Ämalia Rudb: ack en
sådan vän som hon, hon har lemnat denna verlden, men är desto
lyckligare i en annan, den rena själen! Pappa kan knapt föreställa
sig henne, så mild så englaren, så ovanlig! hon var, och älskad
af alla, och gick bort saknad och begråten, som min oförgältiga
hulda Mamma. Hon hade mycket plågor, men var ej sjuk mer än en
vecka. En gruflig värk i alla leder kunde hon ej röra
sig, och jemrade sig förfärligt, hvilket var bra smärtsamt att
höra då man ej heller kunde hjelpa henne, blott oupphörligt
flytta benen, eller henne sjelf, ehuru hon ej tålte att man rörde
henne, intet en gång att man kom med sängen, men lindrade litet,
sedan det var gjort, 5:de dygnet vände sig sjukdom till feber,
och inflamation i magen, som man sedan utrönt, och, morgonen der¬
på kl. 1 afled den älskade vännen. Jag var äfven närvarande den
smärtsamma stunden. Hvad Tante Farbror och hennes syskon lida kan
ej beskrifvas af den älskades bortgång. Under graföls bestyren,
då det är trångt om rum, emedan likluckten är i tvenne rum, är
jag hos min Goda Moster Ålström natt och dag, men är emellanåt
der och hjelper till med söm hvad jag kan.
Med mycken saknad såg jag förut af tidningarna att Landsh:
Schmidt är död, i hvilken mången förlorade en vän och ett stöd.
när blir han ersatt! Troligen reser Landshöfdingskan till Stockholm,
hvilket äfven blir en
mistning för Umeborna.
Mitt sista bref mötte troligen Pappas, således har Pappa nu,
blifvit underrättad om pensions afgifterna, samt huru länge jag
får, för 50 R:dr Roald. quarstanna utom afräkningen af tvenne måna¬
der. Det vill säga att det blott är att sända 50 R:dr till, åt
Tante. Äfven då med det samma skulle jag behöfva, ehuru det svider
i mig under det jag begär af min Pappas godhet ännu mera hand¬
pengar. Till marknaden köpte jag åt Amalia, i stället för den till¬
ämnade ringen ett nätt, mycket vackert skriftyg, för en R:dr
banco, hvilket kostade mindre än guldarbetet på en hårring. Äfven