OCR
s.1 s.2 48 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevvaxling Sala d. 9 Sept. 1841 Min alskade Pappa! Jag skref ett brev för 8:ta dagar sedan som vist blifvit afskickat, men Moster Hanna hade laft skrifva med, men brefvet kom ej. Emedlertid har jag nu erhallit Pappas sista karkomna bref. Jag kan icke nog tacka Pappa som är sa god och skrifver sa ofta. Om det fordras spetsar eller ej, till kragen kan ej Tante bestämma förr än vi fa något, modernt mönster från Stockholm. Jag har rådgjort med Amalia, och vi hafva nu beslutit att jag gör åt Moster Hanna en brauche af hår, som ej går så mycket guld till, Den föreställer en orm som slingrar sig i en valknut kring en dufva eller hvad guldet kommer att föreställa. Äfven det samma åt Lady; ty till en slinga går det mycket hår. Jag tviflar nog ändå att det ej räcker till en åt Pappa utan blandning. Jag är så glad att Pappa tillåter mig detta, för hvilket jag ödmjukast tackar. Jag kan ej annat än bekänna rikligt för Pappa hela förhållandet afseende tyskan. Sedan jag skrifvit, och afskickat Pappas bref, var jag ej alenast ängslig öfver den tillämnade bekännelsen för Tante och Amalia, angående Pappas önskan; utan äfven för det jag skrifvit till Pappa att jag tvekat att uppfylla en önskan af Pappa, som alltid borde vara mig helig. Jag tänkte att Pappa måste finna mig mycket tadelvärd. En afton kom jag då så långt att jag sade åt Amalia att jag hade något att säga henne och Tante, men som jag var så barnslig att frugta för. Hon frågade mig; men jag kunde ej svara då emedan vi blefvo hindrade. Emedlertid hade hon nämt detta åt Tante som en annan afton inkallade mig, och frågade godhetsfullt hvad jag hade på hjertat som var mig så svårt att omtala; om det var något farligt e.t.c. Då sade jag henne allt äfven att jag skrifvit till Pappa om detta, utan att hafva meddelat Tante det Pappa bedt mig om. Hon gjorde mig en mild förebråelse men sade att hon var säker om att Pappa skulle tillåta mig fortfara med tyskan, sedan Pappa blifvit underrättad det ej tar bort tid för franskan, och att det roar mig. Jag blef då tillfredställd, och ännu mera sedan jag erhöll Pappa bref, och funnit huru god och öfverseende Pappa är.