OCR Output

S.

Ss.

36
Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevvaxling

Hanöberg d:4 augusti 1841

Min goda älskade Pappa!

Hjertligen och ödmjukast tackar jag Pappa för dess kärkomna
bref. Jag har redan låtit en ung Hedin skrifva af Prumes mel¬
lan colie originalet fick jag ej länge behålla. Ack! tack söta
Pappa som var god och skickade noter och handdukar etc, som
likväl icke ännu kommit fram.

Tante har sagt flera gånger att jag får vara öfver den tid
jag nu är här. Barons ha varit 14 dagar på Fallet, samt haft
främmande af Tantes svåger och syster, innan deras resa dit;
således är jag ännu quar hos mina Mostrar, som äro så goda
och vilja ha mig hos sig. - Blott få dar återstå nu. Ack så
vacket det måtte vara nu der hemma, ack hvad det skall bli
roligt att komma hem! Moster har talat om att Pappa upprest
Mammas graf-vård jag föreställer mig huru vacker den skall
vara. Jag undrar huru kärleksblomman ser ut som växer på
Mammas graf?

I söndags gick jag med Moster till Skrift här i Enåker, jag
tänkte då äfven på Pappa; Men i allmänhet tror jag att jag
knapt lefver en timme här utan att tänka på Pappa och hemmet.

Johannadagen ville jag ställa till en lustbarhet eller ett
litet nöje åt moster. Då kom jag ihåg att vi en gång spelt en
liten prolog åt Professorn, som Mamma skref - den försökte
jag att någorlunda i minnet repetera och uppskrifva. Moster
Louise skref äfven på vers litet, neml: spådomen. Om Pappa
Påminner sig så agerade Östling Frun som spådde för Prosten,
Proffessorskan målaren och jag svägerskan. Nu var jag Frun,
och en Mamsell Sellberg som är hos Patron Söderhjelms, och
Mag: Borgenson de 2 andras Moster var road af detta, och äfven
hennes fremmande, från Enåkerbyn samt Ingbo, tycktes vara det.
Å prospos, Jag kan helsa Pappa så mycket ifrån kapten Everlund
som nästan alltid frågar efter Pappa.

d. 5 - Aftonen är nu så mild, det är så stilla och lungt ¬
kommen ifrån några små bestyr åt Moster, ärtplockning och Be¬
redning e.t.c. sätter jag mig att få åter tala med Pappa. Ack
vore jag nu öfverflyttad till hemmet skulle jag sittande i
Pappas knä, pussa och klappa Pappa, och vara så lycklig - ack,
hvilken stund af sällhet och fröjd, att återse Pappa samt äf¬

ven Sophie, albert och mina närmaste vänner, jag tänker så