Page 35 [35]
34
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
den dagen, och värken fortfor; ännu 2:ne dagar och jag var då så
svullen att jag icke kunde förtära annat, än att dricka helt
tunna sopper. Jag gurglade mig med morotvatten, äfven svarta vin¬
bärsblads vatten, och körsbärssaft. Detta var rätt bra, men svull¬
naden tilltog icke dess mindre i volume ehuru jag nyttjade asp¬
blad med ättica på, på kindbenet, sedermera i stället en pase inne¬
hållande: kamfert krita malört och humle. Då ingenting tycktes
vilja hjelpa skickade jag en menniska till Docktor Löfstedt till
hvilken Moster skref. Hon trodde det var farligare än det var och
befarade, inflamation i mandlarna, eller bulnad kring tanden, att
det skulle skäras e.t.c. En par dagar regnade det och blåste så
att jag i alla fall ej kunde våga mig ut. Det var ofta så mycket
slem i halsen att jag ej kunde tala annat än skriftligen till
Moster. Stundom värkte det och icke alenast i tänderna. Nu har
jag småningom blifvit bättre och värken har gifvit sig; svullna¬
den är nästan alldeles borta tandköttet, i synnerhet kring den
maskätna tanden är alldeles mörkrött och ömt. Jag är nu helt rask
och hoppas att snart vara alldeles bra. Denna opasslighet har
varit i 12 dagar.
I går voro Söderhjelms från Enåkers byn här, de hade träffat
Albert på vägen. Ack hvad det är vackert nu här, Mosters blommor
äro i flore jag trifs också väl här. Sedan jag nu blifvit så
här rask kan jag äfven få spela litet medan Moster Mår som bäst
på dagen. På kapt: Söderhjelms fortepiano, har jag äfven spelt.
Allt möjligt tecknar jag af här både efter naturen och koppar¬
stick, af nöje och bildning som Moster lånat af Baron Rudb.
Figurer är det roligaste. Nu efter som Pappa varit så god och
låft mig få köpa penslar till orientaliska målningen har jag
gjort det, med vanliga färger som jag har, säger Amalia att hon
kan visa mig hur det går till att måla, men egentligen skall det
vara enkomma färger dertill men dessa kan jag väl framdeles er¬
hålla om Pappa är god och köper dem, då jag kommer hem. Theodor
Lagus sade att han vantade sin Syster till Stockholm, i det fallet
om jag skulle fara i hist blefve han mitt alldra basta resd&ll¬
skap, men det är sant den vägen kostar det mera än att fara till
Gefle. Men huru skall det blifva om jag skall fara? Men Pappa
sörjer nog derför. Nu har jag skrifvit ett långt bref, om jag än¬
då dermed kunde bereda Pappa en liten glädje, men jag tror att
min sjukdom i tänderna fyllt väl 4:delen deraf; Sofis bref är väl