Sida 35 [35]
OCR
34 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling den dagen, och värken fortfor; ännu 2:ne dagar och jag var då så svullen att jag icke kunde förtära annat, än att dricka helt tunna sopper. Jag gurglade mig med morotvatten, äfven svarta vinbärsblads vatten, och körsbärssaft. Detta var rätt bra, men svullnaden tilltog icke dess mindre i volume ehuru jag nyttjade aspblad med ättica på, på kindbenet, sedermera i stället en pase innehållande: kamfert krita malört och humle. Då ingenting tycktes vilja hjelpa skickade jag en menniska till Docktor Löfstedt till hvilken Moster skref. Hon trodde det var farligare än det var och befarade, inflamation i mandlarna, eller bulnad kring tanden, att det skulle skäras e.t.c. En par dagar regnade det och blåste så att jag i alla fall ej kunde våga mig ut. Det var ofta så mycket slem i halsen att jag ej kunde tala annat än skriftligen till Moster. Stundom värkte det och icke alenast i tänderna. Nu har jag småningom blifvit bättre och värken har gifvit sig; svullnaden är nästan alldeles borta tandköttet, i synnerhet kring den maskätna tanden är alldeles mörkrött och ömt. Jag är nu helt rask och hoppas att snart vara alldeles bra. Denna opasslighet har varit i 12 dagar. I går voro Söderhjelms från Enåkers byn här, de hade träffat Albert på vägen. Ack hvad det är vackert nu här, Mosters blommor äro i flore jag trifs också väl här. Sedan jag nu blifvit så här rask kan jag äfven få spela litet medan Moster Mår som bäst på dagen. På kapt: Söderhjelms fortepiano, har jag äfven spelt. Allt möjligt tecknar jag af här både efter naturen och kopparstick, af nöje och bildning som Moster lånat af Baron Rudb. Figurer är det roligaste. Nu efter som Pappa varit så god och låft mig få köpa penslar till orientaliska målningen har jag gjort det, med vanliga färger som jag har, säger Amalia att hon kan visa mig hur det går till att måla, men egentligen skall det vara enkomma färger dertill men dessa kan jag väl framdeles erhålla om Pappa är god och köper dem, då jag kommer hem. Theodor Lagus sade att han vantade sin Syster till Stockholm, i det fallet om jag skulle fara i hist blefve han mitt alldra basta resd&llskap, men det är sant den vägen kostar det mera än att fara till Gefle. Men huru skall det blifva om jag skall fara? Men Pappa sörjer nog derför. Nu har jag skrifvit ett långt bref, om jag ändå dermed kunde bereda Pappa en liten glädje, men jag tror att min sjukdom i tänderna fyllt väl 4:delen deraf; Sofis bref är väl
