Sida 30 [30]
OCR
S. S. 29 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Sala d:9 maj 1841. Min alskade Goda Pappa! Med innerlig ödmjukhet och hjertlighet tackar jag min goda Pappa för dess kärkomna bref, jag blef oändligt glad att erfara det Pappa och Sophie äro friska, men blef mycket bedröfvad och ledsen att få veta det min Vän Hanna ligger så illa sjuk. Det glada i Pappas bref, som jag hade roligt af att få veta, mistade ändå till en del det interesse som det skulle haft om icke den sorgliga notisen varit, att min Hanna ligger så illa sjuk, för andra gången - - - då kan det vist icke vara mera något hopp att hon kan blifva frisk igen! derföre väntar jag hennes dödspost, och hennes afskedshelsning om hon haft förmåga att uttala en sådan, som jag vist vet hon skulle vilja gifva, och som vore mig så kär. Pappa kan icke veta huru stark vår vänskap var, huru innerlig!, ett ljuft och oupplösligt band var fästadt emellan henne och, oss (Sophie och mig) ty vi hade låfvat hvarandra en oföränderlig vänskap. Jag tackar Pappa ödmjukast för, att Pappa alltid vill emotaga mina barnsliga förtroenden, och för de goda råd som Pappa gifver mig, som jag | försöker med fördubblad ifver draga nytta af. Det är ett nöje att förkofra mig för Pappas skull, ack! det bör ju vara äfven för min egen! —- men hvilken större glädje kunna väl barn hafva, än att göra sina föräldrar glädje! hvilket och är en ljuf pligt. Tante, och ej mindre jag, tackar min goda Pappa för quartalet, äfven som för det förtroende Pappa gifver henne som hon hoppas motsvara. Så ungefär bad hon mig helsa, men hon hade nu för det närvarande brådtom ty det skall i afton komma främmande, således kunde den intet blifva på franska. Tante omfattar mig med fortfarande vänskap och godhet, som jag med ödmjuk tacksamhet emottager, och vill, i den mån jag kan, försöka förtjena den. Halfva Prumes mellancholie öfvar jag nu. 4 stycken ur Alphyddan, de 3:ne första kan jag temligen, äfven som Vebers sista tankar. Af A quatres mains har jag ej spelt andra, än för öfning ännu, det sista är rätt vackert fastän enkelt, Mina etuder eller öfningar, som jag hade med mig spelar jag; de hafva god öfning. Jag tackar så mycket för Pappa är så god och tillåter
