Sida 30 [30]
S.
S.
29
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevväxling
Sala d:9 maj 1841.
Min alskade Goda Pappa!
Med innerlig ödmjukhet och hjertlighet tackar jag min goda
Pappa för dess kärkomna bref, jag blef oändligt glad att er¬
fara det Pappa och Sophie äro friska, men blef mycket bedröf¬
vad och ledsen att få veta det min Vän Hanna ligger så illa
sjuk. Det glada i Pappas bref, som jag hade roligt af att få
veta, mistade ändå till en del det interesse som det skulle
haft om icke den sorgliga notisen varit, att min Hanna ligger
så illa sjuk, för andra gången - - - då kan det vist icke vara
mera något hopp att hon kan blifva frisk igen! derföre väntar
jag hennes dödspost, och hennes afskedshelsning om hon haft
förmåga att uttala en sådan, som jag vist vet hon skulle vilja
gifva, och som vore mig så kär. Pappa kan icke veta huru stark
vår vänskap var, huru innerlig!, ett ljuft och oupplösligt
band var fästadt emellan henne och, oss (Sophie och mig) ty vi
hade låfvat hvarandra en oföränderlig vänskap.
Jag tackar Pappa ödmjukast för, att Pappa alltid vill emo¬
taga mina barnsliga förtroenden, och för de goda råd som Pappa
gifver mig, som jag |
försöker med fördubblad ifver draga nytta af. Det är ett nöje
att förkofra mig för Pappas skull, ack! det bör ju vara äfven
för min egen! —- men hvilken större glädje kunna väl barn hafva,
än att göra sina föräldrar glädje! hvilket och är en ljuf
pligt. Tante, och ej mindre jag, tackar min goda Pappa för
quartalet, äfven som för det förtroende Pappa gifver henne
som hon hoppas motsvara. Så ungefär bad hon mig helsa, men
hon hade nu för det närvarande brådtom ty det skall i afton
komma främmande, således kunde den intet blifva på franska.
Tante omfattar mig med fortfarande vänskap och godhet, som jag
med ödmjuk tacksamhet emottager, och vill, i den mån jag kan,
försöka förtjena den.
Halfva Prumes mellancholie öfvar jag nu. 4 stycken ur Alp¬
hyddan, de 3:ne första kan jag temligen, äfven som Vebers
sista tankar.
Af A quatres mains har jag ej spelt andra, än för öfning
ännu, det sista är rätt vackert fastän enkelt, Mina etuder
eller öfningar, som jag hade med mig spelar jag; de hafva god
öfning. Jag tackar så mycket för Pappa är så god och tillåter