Sida 26 [26]
OCR
SS. 2 25 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Sala d. 28 Mars 1841. Söndag Min Hulde Gode Fader! Hur skall jag nog kunna tacka Pappa för dess kärkomna bref! Efter som Master skref nu, kom jag att så fort besvara det. Ack jag inser med tacksamhet Pappas oändliga faderliga huldhet och omtanke, för mig, min högsta önskan jag har är, att kunna glädja Pappa, o, om det vore min lått, hur lycklig skulle jag icke vara. Jag arbetar och beflitar mig att hinna så långt som möjligt, uti musik och franska, men frugtar ständigt att jag skall, vid larotidens slut här, kunna mindre än Pappa väntar. Det förvånade miq huru jag kunde, så rakt stridande emot mina tankar och känslor, som mot dess riktighet säga, att jag någonsin funnit Löjt.. R. interessent, om jag kan hända mente Klingv. skulle det vara sanolikare, ehuru jag ifall jag tänkt någit, ej skrifvit att han, heller interresserade mig, ty aldrig har ännu någon yngling gjort det. Om jag är oerfaren, och om jag är svag så är Gud starkare, och då skall jag med hans hjelp ej bedragas af någon lysande yta Ack, Mamma gick bort då jag mäst behöfde henne, vid mitt inträde i den stora förföriska verlden men jag hoppas att hon skall oppe hos Gud skyddande följa, - bedja för mig. Det gjorde mig mycket ont att Pappa skulle för mitt dröjsmål skull vara orolig öfver mig, om min helsa som varit god hela tiden. Det är temligen friskt här i Sala, här gå inga smittsamma sjukdomar. Nu börjar det blifva vår allt hvad det hinner, och tina, på gatorna är det ett grufligt slask, som det varit nu hela tiden. Lärkan har redan låtit höra sig i skogen. Jag spelar nu dagligen ut Alphyddan, och nyss har jag börjat Pryms mellancolie, nyss utkomna, hvilket senare är långt och blir derföre ganska mycket arbete att öfva in. För öfrigt har jag spelt a quatre mains med Tante hvilket hon finner nyttigt för lakten. Den slags musiken är nu mycket modern och gällande, men om det är emot Pappas vilja, vill jag vist intet lära mig mycket af den. Det finnes mycken skön musik i bland dessa, nya. Känslans stunder spelar jag ofta för mig sjelf, en afton satt jag vid klaveret och spelade och sjöng mammas sista verser, Quällsro, Tante och Amalia voro inne och blefvo rörda till tårar, af Mammas ord och Pappas musik. En annan gång då det var litet främmande här, bad Tante mig spela den på piano och sjöng sjelf
