Sida 14 [14]
OCR
s.2 13 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv. Johan Anders Linders brevväxling Enaékerd. 25 okt. 1640. kl. 10. mand—aft. Min goda Pappa! Nu kan jag saga att vi lyckligt kommit fram, för det närvarande är jag hos fröknarna Söderhjelm; men nu vill jag first i ordning beskrifva min resa, ifrån Bro. Wagnen war' först lagad kl. 10 vi hade i alla fall ämnat köra igenom natten, ock nu hade vi dess mera skäl dertill då wi hindrat oss så länge. Det snögade något ännu, och hade förut snögat så att det ungefär var * quarter snö. Skjutsbönderna voro grufligt ohågade att fara med vagn, utan ville spara till morgon, för att fara med släde; men vi ville gerna ha wagnen med oss så långt som möjligt. Herrarna talte med skjutsb. att spänna för, men det gick ingen vart. den gången war jag dock modig och gick ut och öfvertalte dem att gifva med sig, bad dem att inte de skulle wara grufsamma, så skulle det nog gå, om ej så fort, så skulle det dock wara bättre än intet. Wi foro ock, sedan wi ätit quäll, (matsäcken war nu all, så att vi alltid, der efter måtte köpa mat.) långsamt gick det nästan pied å pied, men det gick ändå till kungsgård, 9 fjerd. i wägen måtte vi dock hwila på en krog, för hästarna skull. Der läto vi koka oss kaffe, samt fingo oss en ypperlig brasa hvilket nog behöfdes. Albert i synnerhet prisade den herrliga brasan den rykande pipan det kostliga kaffet, (som dock i det hela, tyckte jag war illa kokat.) ock - att i sällskap med Dacktarn få njuta åt detta alltsammans. Jag för min del wille ej wärma mej så mycket för att intet frysa dess mera då jag skulle komma ut, jag bara promenerade kring golfvet för att fa wärmen i fötterna. kl. war öfver 6 då vi kommo till Kungsgård, der rådde de oss att sätta upp vagnen. Ack för låt mej nu söta Pappa! jag är ju alldeles Confuse! nu mins jag, att jag slutade mitt bref i Gefle, derifrån följde oss Docktorn ända till Yfre. Det blåste rysligt redan innan vi foro men stormen ökade sig sedan allt mer. jag kunde inte stå quar på ett ställe, en så hiskelig blåst war det, den war ock grufligt kall och bitande. Doktor Hallström war så god och lånte mig sin stora skinkrage som war fodrad med Wadmal. Wi sågo Elfkaleby fall, hvilket var obeskrifligt herrligt att påse. Det blef ett hiskeligt urväder innan vi kommo fram, och vi sutto i öppen släde, än haglade det också. - jag vet ej hur det kom till, men snön + Otydligt i originalet /EE
