Hernésand den 16 oct 1840 pa morgonen.
Min Hulde Far!
Första gången så långt ifrån hemmet, skrifver jag nu till Pappa
och kan säga att vi lyckligen hunnit fram. Wi bo på Gästgifvare¬
gården här i stan. I quällst träffade wi en bekant då vi voro
ute och promenerade; Det war Magnus Berlin, mycket hade han växt
men om han eljest war olik sig kunde jag intet se i månskenet;
han kände igen mig. Magnus tyckte att jag intet växt betydligt.
Det regnar så grufligt i dag, det är just huskit att se i fenstren
mitt omdöme kan jag ännu intet fälla om stan, ty jag war blott
som hastigast ut med Albert i quällst. Gymnasium såg grant ut i
månskenet, så stort hus har jag aldrig sett förut.
Blott en förmiddag regnade det under wägen men intet mera, intet
heller frös jag, jag war rätt glad deröfwer. Flera resande äro
här: en i bland dem Patron Jönse, wi träffades nere vid ånger¬
man'ån, då han for förut, war han så artig och beställde hästar åt
oss i Äland, utan att wi bådo honom derom, så att de woro tillreds
då vi kommo. Ingemar Wiklund hade vi i sällskap de sista 6 milen,
en språksam och munter man. Albert har gått ut i stan då han kom¬
mer igen skall han Convertera mina bref. Farväl min söta Pappa.
Tusen helsningar till Söder¬
marks, samt alla andra bekanta. Om Pappa träffar Proffersorskan
så war god och helsa henne rätt mycket och ödmjukt
När jag kom nära Hernösand då började jag på svettas rätt mycket,
och längtade obeskrifliot att vi äntligen skulle komma dit. I
Gefle skall jag skrifva till Pappa.
Ifrån Pappas tacksamma dotter