Sida 67 [67]
OCR
n Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv 66 Johan Anders Linders brevvaxling nödiga anstalter lärer Biskopinnan nog underrätta äfven Fru Gfm, om det ej redan skett. Det faller mig in, att man till och med ifrån första början borde uttryckligt låta förstå att, derest intresset för ungdomen härnere skulle visa sig nog lifligt och allmänt i stiftet, meningen just vore att de influtne medlen till en del, en 50 eller 100 B:ko t.ex., X) skulle afläggas för att på samma gång med den prydliga gåfvan öfverlemnas till uppmuntran åt nagon hoppgifvande ung landsman, som genom Kamraternas fria omröstning utsåges. Otvifvelagtigt finge då saken en innerligare mening och en mera anslående färg, och på detta sätt skulle äfven de betänksammare vinnas för ändamålet. Det är tydligt dessutom, att om äfven en benägenhet skulle visa sig att anse denna den allvarsammare delen af gåfvan såsom den hufvudsakliga, ingenting är som hindrar att genast så anse och behandla den; - (enhvar kunde ju, om hon sa behagade, anslå en del af sitt bidrag, eller det hela, for det ena eller andra ändamålet). Men lika visst ar, att man svarligen skall kunna finna ett tillfalle, en mera Lamplig och delicat anledning att 6fverkomma en sådan skänk än i förening med nämnda minne, som särskildt har det egna wärdet att vara äfven ett verk af deras egna händer. Dock äfven detta skall Biskopinnan sjelf nog finna och derom närmare meddela sig. Till Julafton blef jag hågkommen med bjudning från flere håll: från Janne Fant, Carl Fant och Rogbergarna, Biskopinnan, Profess. Delldéns och hvad tycks! —- äfven från Prof. Palmblad. Lyckligtvis bjöds jag först af Janne, hos hvilken jag nu såsom förr tillbragte hela aftonen. Väl saknade jag nu der hans rara hustru, men de begge barnens fröjd förtog dock all dysterhet. I modrens ställe sågs nu mormodern, mostern, Annette Haeffner, och fastern, Sofi, täfla att omhulda dem. - Janne har en särdeles vacker sed - om ärfd från fädernehuset, vet jag ej, men som tyvärr är ingenting mindre än allmän. På Julafton, liksom äfven eljest när någonting inom familjen föregår hvari alla kunna och vilja deltaga, är alltid tjenstefolket med och får äfven sin anpart i glädjen och framför allt i välviljan. Deras julklappar - och sådana ge de de äfven sinsemellan - ligga blandade med barnens och alla de andras och gifvas dem på samma gång med de andra. Så äfven om Söndagarna när predikan lästs hemma, har jag
