OCR Output

4 5 ; . . 64
Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevvaxling

in * 1852.
Goda Pappa!

Jag har nu att på en gång tacka Pappa for twenne bref. En sorg¬
ligare tidning än den om Farbror Stenbergs död och dermed samman¬
hängande olyckor har på länge ej träffat mig. Gud styrke hans ar¬
ma enka och barn! Till dem lärer väl ingen räkna sig närmare än
Christeni Ström. Här skola väl ock nu ej saknas vänliga och hjelp¬
samma hander, och allraminst lärer Pappas och Mammas verksamma
deitagande svika dem.

Ehuru jag nog förmodar att Fane-affären skall intressera fler¬
talet af Damerna deruppe, och att den ej skall möta några synner¬
liga svårigheter, kan jag dock ej annat än beklaga att frågan
väckts
just nu, då nöden rundt omkring är så stor och allmän. De bättre
lottades krafter och omtanke hade nu bordt bättre användas och
ej upptagas af en flärdsak. Saken tör åtminstone bedrifvas med
försynthet och utan allostenation. Att ingenting kan hinnas fär¬
digt till den 1 Maj i år, är så mycket bättre. Äfven jag slipper
då i otid brådska med ritningen, åt hvilken jag i alla fall in¬
tet åtgör förr än jag blir ledig. Hvem heldst annan dessutom,
som derom skulle anmodas, behöfde mera tid än jag, som här har
mönetren för ögonen och sjelf har målat den hittils begagnande
fanan.

Men hela iden tyckes Pappa ha missförstått, då Pappa förmodar
att Curator skulle härvid hafva någonting att åtgöra. Det är för
ingen del Norr¬

lands Nation, utan Biskopinnan Franzén, som nu vänder sig med

ens önskan till sina systrar i hemstiftet. Det är ock hon ensam,
som väckt frågan, utan att å vår sida någon, mig vetterligt, der¬
till inverkat på henne. Också framförde jag ju endast, på hennes
begäran, en hellsning genom Mamma till Fru Gfm. Detta kom af o¬
passlighet, som hindrade henne att sjelf skriva till Fru G. ¬

Mig har hon förtrott om den tillämnade gåfvan förmodligen derföre,
att hon ansett mig nödvändig för nödiga upplysningar samt lämplig
att utföra ritningar. Med ett ord: det är helt och hållet en Bis¬
kopinnan Franzéns enskildta affär, och henne ensam tillhör hedern

af välmeningen. Endast hennes önskan bör således åberopas, och

det så mycket uttryckligare, som ett bättre

* Otydligt i originalet/