Sida 63 [63]
OCR
69) -10 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv 62 Johan Anders Linders brevvaxling Haggmark blef den lycklige. Vid samma tillfalle under nationskalaset nemligen, gjorde han sig till min och Frithiofs "Farbror". Biskopinnan Franzén, hos hwilken jag nu, som förr, och vanligen i sällskap med Frithiof, tillbringar en och annan gquällsstund, ber mig helsa mina goda Föräldrar. Gumman är nu mycket rask och finner sig förträffligt. Mig är hon särdeles bevågen och vill gerna att jag anser henne som min Grande-Meré. Pappa ser således att familjen ökas - ocksa pa min sida, om ej nedåt, så åtminstone uppåt. Till Mamma har jag nu ett särskildt uppdrag ifrån GrandMere. Hon ber nemligcen att Mamma vid första tillfälle ville konfrontera sig med Fru Gfm och meddela henne ett vigtigt beslut, om hwars snara verkställande hon på det lifligaste intresserar sig. Det gäller nemligen ingenting mer och ingenting mindre än ett national-monument, hwarom hon önskar att de inflytelserikare och mäktigare Damerna i Stiftet måtte förena sig, en gåfva till vårt Norrländska samhälle härnere, med ett ord: en Nationsfana. Grandemeré har nemligen Fatt nys om att bland alla de harvarande nationerna war nu är den enda, som ännu ej på detta nobla och vackra sätt blifwit hågkommen. Hon ambitionerar derföre på det högsta, att äfven de Vörda Damerna i Norrland måtte gripa saken an, och hon tror, likasom jag, att den wisst alldrig kan komma i bättre och sötare händer. Det behöfs blott, menar hon, att de nu räcka dem åt hwarann, varmt och lifligt - förstås - och framför allt ej toma. Sjelf lemnar hon liten vänlig handtryckning på 50 R:dr. Så mycket som en nolla till tycker hon ändå att hennes Systrar deruppe nog kunna komma ut med. Och med mindre är hon inte nöjd, det säger hon på förhand. Hon påstår nemligen, att Norrlands fana ej får wara en vitten sämre än de andra. Till säte för förhandlingarna och mötesplats för Sy-Kommittens alskvarda Deputerade namner hon tills vidare förslagsvis Hernösand. Detta är nu hennes egen åsigt i saken, om hvilken hon blygsamt förmodar att Damerna täckas enhälligt och utan jaluosie förena sig. Utkastet till Kommisionens arbete har hon behagat uppdraga åt mig, och skall jag efter noggrannt skärskådande af alla förhandvarande documenter, så snart tiden tillåter, hafva äran inkomma med ett i gjörligaste måtto utarbetad och detaljerad planritning. Ändtligen har hon äfven önskningsvis velat utsätta den 1:a Maj instundande år såsom den termin, inom hvilken hon
