OCR Output

69)

-10

Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv 62

Johan Anders Linders brevvaxling

Haggmark blef den lycklige. Vid samma tillfalle under nations¬
kalaset nemligen, gjorde han sig till min och Frithiofs "Farbror".
Biskopinnan Franzén, hos hwilken jag nu, som förr, och vanligen

i sällskap med Frithiof, tillbringar en och annan gquällsstund,

ber mig helsa mina goda Föräldrar. Gumman är nu mycket rask och
finner sig förträffligt. Mig är hon särdeles bevågen och vill
gerna att jag anser henne som min Grande-Meré. Pappa ser således
att familjen ökas - ocksa pa min sida, om ej nedåt, så åtminstone
uppåt. Till Mamma har jag nu ett särskildt uppdrag ifrån Grand¬
Mere. Hon ber nemligcen att Mamma vid första tillfälle ville kon¬
frontera sig med Fru Gfm och meddela henne ett vigtigt beslut,

om hwars snara verkställande hon på det lifligaste intresserar sig.
Det gäller nemligen ingenting mer och ingenting mindre än ett
national-monument, hwarom hon önskar att de inflytelserikare och
mäktigare Damerna i Stiftet måtte förena sig, en gåfva till vårt
Norrländska samhälle härnere, med ett ord: en Nationsfana. Grande¬
meré har nemligen Fatt nys om att bland alla de harvarande nat¬
ionerna war nu är den enda, som ännu ej på detta nobla och vack¬
ra sätt blifwit hågkommen. Hon ambitionerar derföre på det högsta,
att äfven de Vörda Damerna i Norrland måtte gripa saken an, och
hon tror, likasom jag, att den wisst alldrig kan komma i bättre
och sötare händer. Det behöfs blott, menar hon, att de nu räcka
dem åt hwarann, varmt och lifligt - förstås - och framför allt

ej toma. Sjelf lemnar hon

liten vänlig handtryckning på 50 R:dr. Så mycket som en nolla till
tycker hon ändå att hennes Systrar deruppe nog kunna komma ut med.
Och med mindre är hon inte nöjd, det säger hon på förhand. Hon
påstår nemligen, att Norrlands fana ej får wara en vitten sämre

än de andra. Till säte för förhandlingarna och mötesplats för
Sy-Kommittens alskvarda Deputerade namner hon tills vidare för¬
slagsvis Hernösand. Detta är nu hennes egen åsigt i saken, om
hvilken hon blygsamt förmodar att Damerna täckas enhälligt och
utan jaluosie förena sig. Utkastet till Kommisionens arbete har
hon behagat uppdraga åt mig, och skall jag efter noggrannt skär¬
skådande af alla förhandvarande documenter, så snart tiden till¬
åter, hafva äran

inkomma med ett i gjörligaste måtto utarbetad och detaljerad
planritning. Ändtligen har hon äfven önskningsvis velat utsätta

den 1:a Maj instundande år såsom den termin, inom hvilken hon