Sida 61 [61]
OCR
60 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Ups. d. 19 Dec. 1851 Isaks-dagen! Goda Pappa! Med innerlig fägnad och - jag tillstår det - ej utan en liten sonlig stolthet läste jag i Tidningarna underrättelsen om Pappas ovanliga och tillika så väl förtjenta utmärkelse. Att en stjerna skulle hitta vägen äfven till Pappas undangömda hydda, war isanning en den utomordentligaste öfverrasknina. Och hvem heldst det må wara, som beredt Pappa denna mer än vanligt utmärkande distinction, så hedrar det ej mindre honom som kunnat så ihågkomma och så högsinnadt uppskatta en redbar förtjenst, hvars tysta och anspråkslösa verksamhet framför andra måst undgå hvarje allmänare uppmärksamhet, ja som sjelf knappast önskat något heldre. Med skäl torde något hwar med mig undra och fråga, om och hwar någonsin förr en så beskaffad heder wederfarits Comministern vid en landsförsamling. I en så aflägsen landsort åtminstone lär väl ett slikt exempel svårligen kunna uppvisas. Naturligwis passerade saken ejheller här obemärkt. Af anhöriga och vänner, af gynnare och bekanta mottog jag här lyckönskningar redan innan jag sjelf fått tillfälle att se det officiella bladet. För Pappa sjelf förstår jag nog att en slik utmärkelse varit alltför besvärlig för att var kärkommen, men för oss och våra närmaste, som i denna gärd blott funnit ett gensvar till våra egna tänkesätt och känslor, för oss är den lika mycket en hjertlig hugnad, som en stor och uppmuntrande familje-dra. Matte derfore stjernan ej falla Pappa alltför tung! Föreställ sig, att det ju ändå ar fer var skull Pappa bär den. Ack, att alla kunde bära den med lika godt samvete! Kanske får jag nu med endera posten höra något om dubbningen, hvilken väl kommer att försiggå i Prostgården eller hos Landshöfdingens, så framt den ej redan skett. Jag skulle wisst icke motstått lusten att ha warit den första att lyckönska Pappa till utnämningen, så framt jag ej hoppats att snart kunna fägna Pappa med underrättelsen om min egen framgång. Jag wisste nog, att tidningen derom skulle för Pappa wara den bästa af alla lyckönskningar, och huru gerna ville jag ej, om möjligt, bereda Pappa denna dubbla hugnad. Men det ser ut, som skulle detta ha warit för mycket på en gång. Oaktadt bästa vilja och bemödande fick jag icke slut på afhandlin
