OCR Output

s.18

s.19

s.20

49

Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv

Johan Anders Linders brevvaxling

befanns quartetten allaredan sprangd och all sang, af brist på
Tenorer, omöjlig. Det stannade således vid välmeningen.

Festen hade ock denna gång åtskilligt nytt att bjuda på. Så
hölls nu dagen före Promotionen för första gången conceret i
den gam¬
la Rikssalen på Slottet, för tillfället enkom upplåten och in¬
redd med Löf och granris. Pappa kan föreställa sig hwilken egen
effect det gjorde, att der under de gamla, mörka, minnesrika
hwarfwen befinna sig i en slik samling och höra wåra bästa forn¬
sånger liksom wåra nyaste dikter sjungas af hundratals ungdoms¬
friska röster.

Från Concerten tågade Studentcorpsen ned till Prinsarnas hot¬
el och uppwaktade med sång. Jag gick med bland 1:a Tenorerna,
tog lilla Sofi Gfm under armen och fick, såsom jag gissade, gan¬
ska rigtigt ett handslag af Kronprinsen. Alla intogos af min
lilla täcka moitie, som nu i hast införd midt i Studentringen
inunder de svajande fanorna, och betagen på en gång af Student¬
sången, vivatropen och prinsarnas närvaro, hade det näpnaste
uttryck af blyghet och förtjusning.

För balen hade Magistrarna fått tillstånd att begagna den nya
Carolina-salen, utan twifvel den största danslokal i hela land¬
et, nu draperad med kronprydda kläder kring hela läktar-raden
och upplyst af inemot 40 kronor utom lampetter på hwarje pelare.
Någonting motsvarigt lärer väl ej seds förut hos oss! Och nu
föräldrar, systrar och fästmör från alla ändar af landet, glada
och lyckliga arm i arm med de lagerkransade. Men härom må nu
Fru Gfm bättre göra besked.

Ej längesedan öfwerraskades jag att här träffa Ulfhjelm från
Umeå, stadd jemte sin son Albert på en färd till Dalarne. Jag
war här naturligtwis deras enda sällskap och följde dem omkring
att bese märkvärdigheterna i staden; hade äfven nöjet att se dem
hemma hos mig på ett litet glas Xeres och sedan med dem till¬
bringa aftonen hos Doct. Glas.

Om Runebergsfesten har Pappa läst i Correspondenten. Student¬
corpsen hade för tillfället walt sina Wärdar och Talare, bland
hwilka fOrrnamnda jag war en.

Jag blir nu afbruten, utan att fa aterkomma till den vigtiga
frågan om räntan. Skulle förmyndarne göra anmärkning, hwilket

nu vore ganska naturligt, så har jag för tillfället ingen annan