OCR
s.18 s.19 s.20 49 Kalla: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevvaxling befanns quartetten allaredan sprangd och all sang, af brist på Tenorer, omöjlig. Det stannade således vid välmeningen. Festen hade ock denna gång åtskilligt nytt att bjuda på. Så hölls nu dagen före Promotionen för första gången conceret i den gamla Rikssalen på Slottet, för tillfället enkom upplåten och inredd med Löf och granris. Pappa kan föreställa sig hwilken egen effect det gjorde, att der under de gamla, mörka, minnesrika hwarfwen befinna sig i en slik samling och höra wåra bästa fornsånger liksom wåra nyaste dikter sjungas af hundratals ungdomsfriska röster. Från Concerten tågade Studentcorpsen ned till Prinsarnas hotel och uppwaktade med sång. Jag gick med bland 1:a Tenorerna, tog lilla Sofi Gfm under armen och fick, såsom jag gissade, ganska rigtigt ett handslag af Kronprinsen. Alla intogos af min lilla täcka moitie, som nu i hast införd midt i Studentringen inunder de svajande fanorna, och betagen på en gång af Studentsången, vivatropen och prinsarnas närvaro, hade det näpnaste uttryck af blyghet och förtjusning. För balen hade Magistrarna fått tillstånd att begagna den nya Carolina-salen, utan twifvel den största danslokal i hela landet, nu draperad med kronprydda kläder kring hela läktar-raden och upplyst af inemot 40 kronor utom lampetter på hwarje pelare. Någonting motsvarigt lärer väl ej seds förut hos oss! Och nu föräldrar, systrar och fästmör från alla ändar af landet, glada och lyckliga arm i arm med de lagerkransade. Men härom må nu Fru Gfm bättre göra besked. Ej längesedan öfwerraskades jag att här träffa Ulfhjelm från Umeå, stadd jemte sin son Albert på en färd till Dalarne. Jag war här naturligtwis deras enda sällskap och följde dem omkring att bese märkvärdigheterna i staden; hade äfven nöjet att se dem hemma hos mig på ett litet glas Xeres och sedan med dem tillbringa aftonen hos Doct. Glas. Om Runebergsfesten har Pappa läst i Correspondenten. Studentcorpsen hade för tillfället walt sina Wärdar och Talare, bland hwilka fOrrnamnda jag war en. Jag blir nu afbruten, utan att fa aterkomma till den vigtiga frågan om räntan. Skulle förmyndarne göra anmärkning, hwilket nu vore ganska naturligt, så har jag för tillfället ingen annan