Sida 45 [45]
OCR
44 Källa: Umeå univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevväxling Min medborgesman war bortrest till Norrbotten; jag war således i första hand ensam lemnad i sticket. Pappa kan tänka sig min grämelse. Innehafwaren af lagsökninen, en bland mina bekanta, förmådde jag dock att så länge som möjligt innehålla med utkräfningen. Jag skref då genast till andra borgesmannen och reste till Stockholm för att på lämpligt sätt förmå wår contraborgenär att uppfylla sin förbindelse. Inga kontanter fick jag dock här, utan måste åtnöja mig med en ny skriftlig förbindelse, enlist hvilken jag pa wissa dagar, den ena inom weckan, den andra inom 6 veckor, skulle utbekomma hela summan jemte ränta och expenser. Men återkommen hit fick jag idag hälften i bref från min medborgesman. Återstår nu således att vår contraborgenär är lika redbar och med nästa post skickar den utlofwade andra hälften. Den ledsamma affären slutar då ganska drägligt och utan widare olägenhet för oss borgesmän. Läxan war emedlertid god och tillräckligt allvarsam för att för framtiden varna mig för förbindelser, hvilka jag ej kan uppfylla. Blotta resan till Stockholm war dock under närvarande förhållanden alltför känbar. Jag hade nyss anlitat min enda hjelpkälla, J. Fant, och nätt upp fått hwad jag behöfde för att äfven kunna sända Pappa räntan. Denna strök nu af i Stockholm, der jag nödgades köpa både paraply och stöflor. Naturforskaremötet pågick nu som bäst och jag kunde ej mot stå nöjet att jemte andra närmare vänner deltaga. Naturligtvis afhöll jag mig från alla middagar och aftongillen, men ändock kostade mig sejouren öfwer 40 R:dr. Det är alltför möjligt att den kommer surt efter, men jag skall ändå swårligen kunna ångra den. En bättre förströelse kunde jag ej få, dessutom nu, om någonsin, behöflig. I det intressantaste sällskap kom jag nu med på den Kungliga goutern på Drottningholm och på utfärden till Gripsholms slott, hwilket jag nu för första gången såg. Och, för att ej nämna de många lärorika föredragen och bekantskapen med wåra största Nordiska celebriteter, war nu äfven tillträde öppet till hufvudstadens alla museer, gallerier och öfriga märkligare inrättningar. Men också enskildt hade jag nu mången oändligt angenäm stund genom tillfället att ånyo få träffa Frith. Gfm och hans anhöriga, äfvensom mina egna. Fantens och Hazelius’s. Hos Gfms war jag i
