Sida 38 [38]
OCR
37 Källa: Umea univ. Forskningsarkiv Johan Anders Linders brevvaxling Ups. 17/2 1851. Min gode Far! Gömd i lugnets lyckliga ro, hwad gor jag? Hwad fOr nytt bekymmer, som tyst belagrar Sonens barm, Du undrar och hämmar fåfängt Tankarnas oro. Kan Du undra? Djupt i mitt väsens hjertrot Tränger hon med glödande värman åter, Hon, mitt lif, den himmelska sjelf, den ädla Dyrkade sångmön Englars glädje, jordens och himlens älskling Allt hon tjusar, mäktigt och outgrundligt; Hon allena smider en werld i evigt. Fängslande bojor Mig hon fängslar. Mild, men för stolt att gäckas; Fordrar hon blott kärlekens fria hyllning; Hatar oförsonlig och obeweklig. Hjertlösa offer Mig hon himlen skänker, och följd af henne Lyfter, hänryckt, anden sin lösta winge Plötsliat genomstrålad af gudaflammans Mäktiga Låga Se då flykta fjerran all jordens skuggor; Underbara bilder af ljus och skönhet, Tusen fröjder fylla med salig bäfwan Hela mitt hjerta Ack, hur ofta ser jag ej då förklarad Hennes bild, den älskades, som mig skänkte Lifvets gåfva, vinkande upp till ljusets Hjerniga rymder!
