Page 38 [38]
37
Källa: Umea univ. Forskningsarkiv
Johan Anders Linders brevvaxling
Ups. 17/2 1851.
Min gode Far!
Gömd i lugnets lyckliga ro, hwad gor jag?
Hwad fOr nytt bekymmer, som tyst belagrar
Sonens barm, Du undrar och hämmar fåfängt
Tankarnas oro.
Kan Du undra? Djupt i mitt väsens hjertrot
Tränger hon med glödande värman åter,
Hon, mitt lif, den himmelska sjelf, den ädla
Dyrkade sångmön
Englars glädje, jordens och himlens älskling
Allt hon tjusar, mäktigt och outgrundligt;
Hon allena smider en werld i evigt.
Fängslande bojor
Mig hon fängslar. Mild, men för stolt att gäckas;
Fordrar hon blott kärlekens fria hyllning;
Hatar oförsonlig och obeweklig.
Hjertlösa offer
Mig hon himlen skänker, och följd af henne
Lyfter, hänryckt, anden sin lösta winge
Plötsliat genomstrålad af gudaflammans
Mäktiga Låga
Se då flykta fjerran all jordens skuggor;
Underbara bilder af ljus och skönhet,
Tusen fröjder fylla med salig bäfwan
Hela mitt hjerta
Ack, hur ofta ser jag ej då förklarad
Hennes bild, den älskades, som mig skänkte
Lifvets gåfva, vinkande upp till ljusets
Hjerniga rymder!