Sida 39 [39]
Fast tretti vintrar snögat se’n
hon lefver i mitt hjerta än.
Ty aned bestämda drag, med skarpa,
de barndomsbilder tryckta sta
i skaldens själ: der bo de små
som Aslög i Kung Heimers harpa; a
till dess, som hon, des träda fram
förrådande sin gudastam
med spräktig drägt, med later höga,
och gullgult hår och kungligt "öga +).
Ack! barnets himmel hänger full | 3
med lyror af det réda gull, : ie
och allt hvad mannen diktar sedan, ,
som hjeltar stort, som blommor smått, :
i skönare gestalter gått ee é
bh forbi hans barndomséga redan.
Ännu ibland när vakteln slar ,
melodiskt i dew gröna var, |, :
och månen går ur österhafven, ' så
en valnad stigande ur grafven, © :
och malar dalar, malar berg i
bedröfligt med de dödas färg: | 2
då susar det uti mitt ora, |
då tycker jag mig ännu höre
de gamla, välbekanta ljud rs
om Axel och hans Ryska brud.
+) Volsunga-Sagan c 52.
cunaiaciansaaaemeal
tenet