Sida 39 [39]
OCR
Fast tretti vintrar snögat se’n hon lefver i mitt hjerta än. Ty aned bestämda drag, med skarpa, de barndomsbilder tryckta sta i skaldens själ: der bo de små som Aslög i Kung Heimers harpa; a till dess, som hon, des träda fram förrådande sin gudastam med spräktig drägt, med later höga, och gullgult hår och kungligt "öga +). Ack! barnets himmel hänger full | 3 med lyror af det réda gull, : ie och allt hvad mannen diktar sedan, , som hjeltar stort, som blommor smått, : i skönare gestalter gått ee é bh forbi hans barndomséga redan. Ännu ibland när vakteln slar , melodiskt i dew gröna var, |, : och månen går ur österhafven, ' så en valnad stigande ur grafven, © : och malar dalar, malar berg i bedröfligt med de dödas färg: | 2 då susar det uti mitt ora, | då tycker jag mig ännu höre de gamla, välbekanta ljud rs om Axel och hans Ryska brud. +) Volsunga-Sagan c 52. cunaiaciansaaaemeal tenet
