det slottet hörde till den sköna. Ke I
Jag låg i skogen mö; ‘dad nyss; | : |
hon gaf mig lifvet med en kyss, j
hon gaf sitt hjerta åt mig arma, un « : i | 5
det rika bigrtat, och det varma ! j
Nu ligger det och fryser i-" c of
förvissnad barm — det är förbi! 4 i |
J stjernor som pa himlen brinnen, i
jag ber Er, slocknen och férsvinnen ! i
Jag vet en morgonstjerna god, : |
per gick hon i ett-haf af bled. i : |
Det luktar blod ännu från. stranden
och blodig är jag sjelf. på handen”; — — —
* Så klagar han "på Sotaskär. jah
När dagen tändes' är han der, : a
när natten sänks går han ej ater: | |
han silter ständigt der och grater. Pye
: ‘En morgon satt han död vid sjön,
med händren knäppta hop till bön
2 och tårar på den bleka kinden
=e ~ halfstelnade i morgonvinden 5
och emot grafven ‘der hon lag
ännu det brustna ögat såg. —
» Sa var den saga som jag horde -,
hur djupt, hur ömt hon då mig rörde!