Sida 37 [37]
SS
—
och stranden hörer dag och natt SN
hans rörande, hans hemska klagan. uF
”Var tyst, var tyst, du bölja” pla! | |
Du får ej så mot stranden slå. ; | i
Du störer endast mina drömmar; etsy :
jag älskar icke dina strömmar, .
de skummande, ned blod ibland,
du förer döden -till min strand.” ENE
Här låg en yngling nyss och blödde, ; : i;
hans graf med rosor jag beströdde, ;
ty han var lik, jag vet val hvem: ;
till våren for jag hhenne hem. | rc 3
De säga mig att jorden söfver ini ‘ dan
min brud, och gräset växer öfver. or Se em
dei trogna bröst, detär ej sant: ;
bon satt i natt på klippans brant. i :
Blek var hon som man déden malar,
det kommer sig af månens strålar, sins
och kall om läppar och om kind, SA
det kommer sig af nordanvind. «> : RE
Jag bad den alskade att stanna, — es
hon strök med fingret på min panna,
det var så tungt, så mörkt i den: | NN
då blef det åter ljust igen. a 3
Och fjerran utur öster klarna .
de dagar ack! de hiidanfarna, .
de sköna dar, de himmelsblå : :
hur säll vår stackars . Axel da!
Det -stod ett slott i lunder grona, ce 3 a