Sida 34 [34]
OCR
och månen gjöt från bimlätältet: ner på förödelsen sitt sken. IR kesdo Längs utmed nattomhöljda viken "går A xel suckanide bland liken: . De ligga parvis, man vid man, vw iB bov hur hårdt omfamna de hvarann ! Vill du ett trofast famntag skida se ej på kärlekens, der båda : omarma ömt.chvarann och le: os £4 ga pa ett slagfalt hin och. se ont hur hatet, under ~dédeng smarta, = sin ovän trycker till sitt hjerta. © = 38% Ack! kärlekens och glidjens rus. - hte de flykta som en yarvinds sus, men hatet, sorgerna och nöden de äro trogna uti, döden. = 4 Så suckar han, och plötsligt hör i en stämma klagande ai natten : 3 i Jag . törstar, Axel, gif mig hited, ee och tag mitt afsked forrn jag dor. ah | Vid denna röst, den-valbekanta, | han störtar fran bland klippor branta. =>. och ser — en okänd yngling, stödd : | mot berget, sårad och förblödd. Men månen går «aw moln, och lyser på bleka anletsdrag.: då ryser, då skriker han med fasans ton: © terre Jesus, detär hon!
