Sida 16 [16]
OCR
men ack! a6 och iter som det dufvopar som Afrodites skyvagn drar. O! Axel, snart är särens smärta förbi, blott ärren återstå. Ditt bröst dét läkes utanpa, 00 i bur ‘gir det med ditt hjerta? Se ej så kärligt på den hand som ständigt dina sår förband. Den marmorhvita band, den fina, hon får ej hvila "mellan dina. Mer, farlig. är hon än i fjol vid Cabbaliken uti Bender de hårda Ottomanska händer med krokig sabel och pistol De röda läpparna, de friska, som öppnas endast” för att hviska, om tröst och hopp, en andesång det vore bättre att du hörde ; de Askor som Gzar Beter” kö rde. vid Pultava ännu en gång. Och går du kring i sommarvarmen än stapplande och blek och tard, så stöd dig, Axel, vid ditt svärd ech icke vid den runda armen,
