Sida 16 [16]
men ack!
a6
och iter som det dufvopar
som Afrodites skyvagn drar.
O! Axel, snart är särens smärta
förbi, blott ärren återstå.
Ditt bröst dét läkes utanpa, 00 i
bur ‘gir det med ditt hjerta?
Se ej så kärligt på den hand
som ständigt dina sår förband.
Den marmorhvita band, den fina,
hon får ej hvila "mellan dina.
Mer, farlig. är hon än i fjol
vid Cabbaliken uti Bender
de hårda Ottomanska händer
med krokig sabel och pistol
De röda läpparna, de friska,
som öppnas endast” för att hviska,
om tröst och hopp, en andesång
det vore bättre att du hörde ;
de Askor som Gzar Beter” kö rde.
vid Pultava ännu en gång.
Och går du kring i sommarvarmen
än stapplande och blek och tard,
så stöd dig, Axel, vid ditt svärd
ech icke vid den runda armen,