Sida 15 [15]
OCR
som gå och sucka i det gröna, en evig trånads konterftj, med lockar gula såsom solens, och kinder såsom nattviolens och ögon som Förgätmigej. “ Hon var ett österns barn : -de "rika | de svarta lockar lågo lika en midnatt kring en rosengård, och glädjens mod, det enda sanna, stod stolt och ädelt på dess panna som Segrens bild på Sköldmöns vård. Dess färg var frisk som konstnarn mean Auroras i en krans af skålar. Växt var hon som en Oread, och gången dansande och glad. Och höga gingo barmens vågor af ungdomen och heisan häfd : en kropp af ros och lilja väfd,' en själ af idel eld och lågor, en sydlig sommarhimmel, full “af blomsterdoft och solens gull. Der stridde i dess dunkla öga en himmelsk och en jordisk brand, Hon blickade så stolt ibland jam fofurs örn ifrån det höga,
