Sida 14 [14]
*
thon vredgas, han har hört min ed. |
Hur skön' är dock den frestarn led ! | ;
Hur lockande! Vik från mig, satan! °
Hvar är mitt bälte? Hvar mitt bref?
Med egen hand Kung Garl det skrefi >
Min faders svärd är godt, det biter
i synnerhet på Moscoviter.
¥
Det var en glidje till att sla, os
jag önskar, Kungen sett derpå.
Som mogna ax för lian strödde?
Mig tycktes nästan sjelf jag blödde.
i Och brefvet jag till Stockholm för, ; :
min ära står i pant derför.
Upp! ögonblicken äro dyra ” = =
Så talar han i ”feberyra, ft |
och dödsblek sjunker stridens vän
på fredlig kudde ner igen.
Och lif och död de stride båda
om ynglingen, men lifvet: vann;” . ’
och faran småningom försvann
och Axel kunde nu beskåda
+ med sansad blick, fast skum och matt” =
, den Engel vid hans sida satt. ae
Hon var ej som Idyllens Sköna