Sida 13 [13]
han var ej skönare 4n denne,
En gnista lif ännu förspörjs
uti hans barm, fast sonderskjuteny
ech piven bar af qvistar knuten, |
som i ett ögonblick besörjs,
den bleknade de varsamt bära
till hennes boning som var nära.
Hon satt bredvid hans hufvudgärd
af ömkan och af sorg betagen,
och fäste på de bleka dragen
en blick, ett kungarike värd.
Hon satt liksom i Greklands lunder
(den sköna verld som nu gar under)
en yppig ros som växer vild
bredvid en fallen Fi iE
Till shut han vaknar ur sin dvala
och ser sig om och börjar tala.
Men ack! hans öga förr så mildt,
mu var det stirrande och vildt. ae
>” Hvar är jag? hvad vill du mig, flicka?
På mig får ej en qvinna blicka. :
‘Jag horer till Kung Carl. Dip tar
får icke falla i mitt sar.
Min fader
hor
i viptergatan,
i
i