Sida 13 [13]
OCR
han var ej skönare 4n denne, En gnista lif ännu förspörjs uti hans barm, fast sonderskjuteny ech piven bar af qvistar knuten, | som i ett ögonblick besörjs, den bleknade de varsamt bära till hennes boning som var nära. Hon satt bredvid hans hufvudgärd af ömkan och af sorg betagen, och fäste på de bleka dragen en blick, ett kungarike värd. Hon satt liksom i Greklands lunder (den sköna verld som nu gar under) en yppig ros som växer vild bredvid en fallen Fi iE Till shut han vaknar ur sin dvala och ser sig om och börjar tala. Men ack! hans öga förr så mildt, mu var det stirrande och vildt. ae >” Hvar är jag? hvad vill du mig, flicka? På mig får ej en qvinna blicka. : ‘Jag horer till Kung Carl. Dip tar får icke falla i mitt sar. Min fader hor i viptergatan, i i
