Sida 12 [12]
OCR
eae £ 12 ech handen, grodd vid fastet, domnar: + det svartnar för hans öga. Matt han sjunker i den långa natt. “ Halloh! det skallar genom skogen, och falken dristig, hunden trogen förfölja. rofvet: I galopp en jägarskara svänger opp. Främst på en tigerfläckig fåle, med viddragt grön, med rosenkind framsusar som en hvirfvelvind en sköldmö, skön som dagens stråle. ‘ Förfärad réfvarhopen flyr, “ men gångarn för de döda skyr, och med ett språng står hon på. jorden. | Der lag han, som uti en dald en ek utéfver smaskog fälld när stormen rasat ifrån Norden. Hur skön han låg uti sitt blod'! Och lutad öfver honom stod Maria, liksom förr Diana nedstigen från sin himmelsbana, på Latmos, långt från jagtens din’ stod öfver sin Endymion. | Den slumrarn som förtjuste henne
