Sida 11 [11]
\
Ung Axel sadlar gångarn -gladt
och rider genom dag och natt.
Så kom han hän- längs Ukräns gränser
då plötsligt det i skogen glänser
-af spjut och sablar rundtomkring. \
Pa en ging knapps den blanka ring
ihop. ”Du for ett bref fran Bender,
stig af, gif det i mina hinder, a
gif, eller dé!” — Ett svardshugg var
hans tydliga, hans Svenska svar,
och talarn, plötsligt ödmjuk vorden,
sig bugar i sitt blod till jorden. >
Med ryggen stödd emot en ek 25
den kämpe leker nu sin lek.
Hvartut det tunga slagsvärd susar
der böjs ett knä och blodet frusar;”
och ärligt löste han sin’ed.
Ej en mot sju — det vore ringa a
men en mot tjugu flég hans. klinga,
Han stridde som Rolf. Krake: stred.
Der var ej mera hopp i néden
han stred för sällskap blott i döden;
och manget sir med purpurmund
ren hviskar om hans sista stund,
och blodet kring hans hjerta somnar