Sida 10 [10]
OCR
30 a på drakar öfver mörkblå vågor. De sofvo aldrig uti säng, men på sin kappa, bredd på jorden, bland storm och drifvor ifrån Norden så lugnt som på en blomsteriing. En hästsko kramade de samman, och aldrig såg du dem kring flamman som sprakar ifrån spiselns häll; de eldade med kulor gerna 3 ‘ k så röda som när dagens. stjerna går ner i blod en vinterqvall. Det var en lag i stridens vada = att en fick vika först för sju med bröstet vändt mot dem ännu, ; : ty ryggen skulle ingen skada. Och slutligt var det ock ett bud helt svårt, det svåraste kanhända, till: ingen mö. de fingo vända sin håg förrn Carl tog sjelf en brud. Hur himmelsblått två ögon lyste, hur rosenrödt två läppar myste, hyr barmens svanor summo pa ; "sin insjö, likaledes två, de måste blunda — eller springa; de voro vigde vid sin klinga:
