Page 9 [9]
och öfvergifven, lägrets son
uppviixte ibland vapnens dan.
Det var en skön gestalt som Norden
dem föder ännu någon gång,
frisk som en ros, men smärt och lång
som tallar i den Svenska jorden.
Som himlen pa en molnfri dag
var pannans hvalf s& fritt och herrligt,
och allvarsamt och - bottenärligt
hvart enda af hans anletsdrag.
Det syntes på hans klara öga”
att det var gjordt att blicka opp :
med redlig tillférsigt och hopp”
till ljusets Fader is det höga, ~
och blicka utan fruktan ner
pa honom som blott natten ser.
En plats bland Konungens Drabanter
ban fick, ibland sin själs förvandter.
En ringa hop, ty deras tal
var sju, som 'Carlevagnens stjernor,
högst nio, såsom Minnets tärnor,
och strängt var deras fria val.
De pröfvade med svärd och lågor. °
Det var en christnad vikingstam,,
ej olik den :som fordom sam