Sida 7 [7]
OCR
¥ ech talte om-den fordna tid, i é och hvar gång Carl blef nämnd dervid han lyfte på den slitna Hatten. Förundrad stod jag vid hans knän (ty längre opp jag då ej räckte) och bilden af hans hjelteslägte den har jag från min barndom hän. Och månget dunkelt sagominne bor sedan dess uti mitt sinne svärdsliljan likt, när i sitt frö hon sofver under vintrens snö. Den gamle hvilar hos de döde. Frid med hans aska! Sagans ord Tag den, Nord, > och gråt med mig vid Axels öde! Mot gubbens ord min sång är matt, i enkla rim tillhopasatt. har jag af honom. TET Den store. Kungen lag i Bender, » Förödda voro ren hans länder, : beledt hans namn, nyss ärorikt, Hans folk en sårad kämpe likt
