Sida 6 [6]
&
Från hundraårig hjessa sken:
allt silfver som den gamle '‘hade,
och ärren på hans panna sade
hhvad runor pa en Bautasten,
(Val var han fattig, men fortrogen
med nöden, lekte han med den,
som förr i fält han lefde än,
och bodde i ett torp i skogen.
Dock ägde han klenoder två
mot dem han ansåg verlden ringa :
sin Bibel och sin gamla klinga
med Carl den Tolftes namn uppå.
Den store Konungens bedrifter
som letas nu i hundra -skrifter
(ty vida kring den örnen flög )
de stodo-i den gamles minne;
som kämpeurnorna stå inne
uti en grönklädd ättehög.
'O! när han talte om en fara ‘
for Kungen, for hans gossar bla,
hur högt han bar sitt hufvud da,
bur tindrade hans ögon klara,
och kraftigt som ett svardshugg klang
hvart ord som från hans läppar sprang.
Så satt han ofta, långt på natten,
; et